Hennes röst

Jag vill höra hennes röst.
Min röst.
Hennes röst är min röst.
Den uråldriga. Den visa.
Häxan. Gudinnan.
Rösten som talar om för mig hur jag återknyter till den del av mig som är jag.
Som inte är förkrympt av andra måttstockar.
Rösten vi kväver så effektivt idag när vi rusar efter kraftsymboler som inte är sanna.
Som gör oss rastlösa när vi vet att det finns något annat.
Något vi inte får tag i, då vi har underkuvat vår intuitiva natur.
Den rösten håller min historia och den formar min själ.
Den talar om för mig hur jag hittar den vilda, den mytiska.
Den sanna och okuvliga.
Jag gräver djupt i jorden, gräver mig ner till hennes röst.
Genom min kvinnolinje.
Jag återknyter till ursprunget.
Jag letar mig in.
Genom ritualer, genom trummor, genom rörelse. Genom meditation.
Jag letar efter det som skapar genklang.
I min kropp och i min själ.
Rösten återskapar henne.
Den autentiska som agerar från djupet av sin själ.
Jag lyssnar.
Till hon som vet.
Hon är jag.