Härifrån till verkligheten

Den där lite vemodiga känslan av en sommar som är på väg att ta slut, men ännu är jag inte riktigt redo.
Om man nu någonsin blir det.
Ibland är det skönt att släppa in hösten, men jag hade gärna stannat kvar ett tag till i det helt kravlösa.
Kanske har ni också känt av det denna sommaren, energierna.
De helt skoningslösa energierna som har vänt och vridit på relationer, gamla sanningar, livet vi valt att leva. Plötsligt ska allt omprövas, tittas på, kännas in. Det går inte att blunda längre. Transformationen är ett faktum, det går inte att gömma sig längre.
För egen del har jag i denna resa fått en enormt fin gåva- tid och samtal.
Tid helt utan krav på att vara någon annanstans än i samtalet.
I reflektionen. Tid att lyssna, att vara tyst, att prata, att ta emot.
Tid att känna efter.
På riktigt. Tid i varandet. Långsamhet. Stillsamhet.
Det är ett vackert och läkande tillstånd att få befinna sig i och jag ser klarare än på länge.
Jag tänker på hur ofta vi missar samtalet när vardagen rusar på och hur lätt det är att istället fastna i de egna färdiga bilderna av omgivningen och dess reaktioner.
Så härifrån, i det långsamma, vill jag ta avstamp in i vardagen och hösten.