Är det frid du vill ha?

Jag ser ett återkommande tema i mina möten just nu. Personer som mår dåligt för att de är så hårda mot sig själva. Som klankar ner på sig själva, straffar sina misstag och trycker ner sig själva. Som på ett djupare plan är rädda och inte anser sig värda att må bra och känna frid.
Som pratar med sig själva på ett sätt som de aldrig skulle prata med någon annan.
Man vill komma ur detta mönster och ser sitt beteende, men fastar i ältande och hittar inte riktigt verktygen.
Jag tror att en bidragande orsak till att man inte kommer ur sitt mönster, är att man tror att man kan ta sig ur det litegrann. Att det fungerar att pendla lite lagom sådär mellan självförakt och inre frid.
Det går inte. Det kan du inte. Häri ligger en viktig nyckel och insikt. Du kan inte ha kakan och äta den. Inte befinna dig i någon gråzon. Du kan inte blanda frid och rädsla.
Frid är kärlek är frid. Rädsla är rädsla.
När ditt grundtillstånd är att du är kärlek och är värd kärlek, att du i kontakt med ditt högre jag känner dig omsluten och hållen, då kan inte självföraktet få fäste. Friden omsluter dig stilla i tystnad och omöjliggör detta.
Då kan du reflektera och utvärdera händelser och situationer utan att tappa vetskapen om att du är en gudomlig varelse i en mänsklig kropp och att du har ett unikt värde som är helt okränkbart.
Det finns inte en väg dit. Inte en sanning. Du behöver hitta i dig själv hur just du ska komma till den kontakten. Vad du behöver. Meditation är en fantastisk väg som kan se ut på flera olika sätt men som har en sak gemensam- att bruset stillat sig i ditt huvud. Det kan ske på en bergstopp och det ske när du har egentid med disken. De där stunderna när du är tyst i tystnad och på så sätt får chansen att göra dig själv hörd.
Yoga, healing, natur, handarbete. You name it! Testa dig fram men var dedikerad och disciplinerad. Ta ansvar och uttala till dig själv att du vill komma i kontakt med dig själv. Ditt högre jag kommer att jubla, det har bara väntat och längtat efter din invit.
Kom ihåg att det endast är du som kan beröva dig själv någonting.
Ditt självklander, brist på inre frid, rädsla. Det är endast du som har kraften att ändra mönstret. Det ligger aldrig utanför dig, aldrig hos någon annan.
I kärlek,
Gabriella