Att läka sina ursprungssår

Du börjar din andliga och personliga utveckling. Dina resa mot frid och distans till drama. Du ser mer och mer vilka triggers du har. Du skalar löken helt enkelt för att använda ett populärt uttryck.

Du tittar på dina relationer. Vänskap, barn, äktenskap osv. Du tittar på gamla hjulspår och beteendemönster som du så lätt faller in i. Men sedan tar det stopp och frustrationen infinner sig över att inte komma längre…just nu.

Vår själ har svaret, men vi kan bara komma så långt som vi är redo att gå. Det är en spiralisk rörelse där du inte kommer högre än du har gått djupt. Och tillslut inser du att du är redo att möta det djupaste. Dina ursprungssår.

Ursprungssåren- att inte vara älskad, att bli sviken och övergiven av sina föräldrar i uppväxten. Detta som vi alla upplever oavsett hur välmenande våra föräldrar är och har varit och även om vår känsla är att vi har haft en trygg och bra uppväxt. Såren kan gå tillbaka ända till befruktningsögonblicket och graviditet.

Du behöver gå in i känslan. Det är där befrielse och förlåtelse finns. Det räcker inte att titta på det från håll, även om det kanske är där man behöver börja och närma sig. Men sedan är det bara att hoppa som gäller. Gå in i varje situation som ditt undermedvetna släpper upp till ytan för att läka. Känna i varje cell hur du återupplever bortvisande, svek, att inte bli sedd och älskad just där och då där du behövde det.

Vilka murar har du byggt upp som ett resultat av detta? Vilka känslor har du stängt in? I vilka situationer har du inte vågat vara sårbar pga av att väcka de gamla rädslorna till liv igen? När känner du att inte duger som du är? Vilka relationer i ditt vuxenliv är en förlängning av dina ursprungssår? Vilka relationer fastnar i dina rädslor där ni tillsammans håller dessa vid liv?

Men hur gör man då för att förlåta? Hur gör man för att komma åt att känna? Det finns många sätt , men det kanske enklaste, men ändå svåraste, sättet är att gå in i den ovillkorliga kärleken. Den kärleken som är helt kravlös och som inte behöver motprestation. Har du barn? Minns du hur det var att översvallas av kärlek till din nyfödda? Har du djur du tar hand om utan att vänta dig något tillbaka? Du kan också gå in i tacksamhet och börja där. Att titta på allt du är tacksam för. I meditation går du sedan in och med hjälp av dessa minnen plockar du upp känslan av den ovillkorliga kärleken. Sedan släpper du objektet/personen och stannar kvar i känslan. Nästa steg i meditationen är att föra in dina föräldrar in i din ovillkorliga kärleken. Att se dem i sin sanna essens. I sina gudomliga ljus där även de har ett okränkbart värde bara för att de är de unika varelser som de är. Känn hur kärleken flödar från dig till dem. Se dem. Utan projektioner och minnen. Se deras ljus. Låt dig fyllas av tacksamhet för att du valde just dem som dina föräldrar och för allt som du lär dig i livet på grund av detta. Känn hur du befriar dig själv från dömande och stannar i kärleken.

Enkelt, men ändå så svårt. En övning att göra varje dag under en period kanske. En klient som jag gav denna övning till berättade för mig att hon i början fick puls av bara tanken på att gå in den. Hon fick ta sats och verkligen bestämma sig. Hon fick börja med ett par minuter de första gångerna för att sedan sakta utöka. Men det går och du kan. Det är din befrielse och väg till frid och kärlek i alla dina relationer.

Lycka till!