Förväntning eller förhoppning?

Förväntning eller förhoppning?

Jag förväntar mig- Jag hoppas på
Smaka på de olika underliggande energierna i orden ovan.

I vår personliga och andliga utveckling kommer vi alltid till slut till insikten att alla våra känslor kommer an på oss själva. Precis allt måste vi plocka hem till oss själva för beskådning.
Hur vi reagerar i olika situationer, hur vi möter människor. Våra reaktioner är en spegling på var vi befinner oss i läkningen av våra sår.
Vi inser mer och mer på resan genom livet, att när andra människor gör oss besvikna, då är det våra förväntningar som gör oss besvikna. Vi tycker att de borde förstå oss, vara tankeläsare osv. Speciellt i våra närmaste relationer.

Men har ni tänkt på att vilken energi som omsluter en förväntan? För vad händer om personen i fråga inte lever upp till min förväntan? En förväntan som jag i bästa fall har uttalat, men mer troligt kanske ”är underförstådd”.
Det finns något tungt och kravfyllt runt ordet. För att en förväntan ska uppfyllas så krävs en annan persons insats, och har vi då inte tillit till att det blir av så är det lätt att bli kontrollerande och även dömande.

Uttryck din förhoppning och ha sedan tillit till att det löser sig precis som det är meningen.

För självklart kan man önska och hoppas. Men det som styr då, är snarare glädjen över vad som kan bli av, utan att vi lägger ett ansvar på den andre att komplettera något hos oss själva.
För ju mer vi hittar hem i oss själva, ju mer komplettera och hela vi är och ser vår egen fullkomlighet, desto mindre kommer vi lägga utanför oss. Och till slut finns inte kraven kvar och förväntan förvandlas till förhoppning.